Mja, sitter hemma hos min mor nu och ska strax försöka få i mig lite mat.

Är fortfarande helt mörbulltad sedan i fredags natt.
För dig som inte redan vet om det så råkade jag och mina två vänner ut för en bilolycka i fredags natt.
Vi fick sladd i väldigt hög fart, voltade ner i diket och landade på taket. 
Therese slungades ut ur förar rutan, jag (enligt läkarna) var medvetslös ett tag och var tvungen att dras ut ur bilen och emilia hade så fruktansvärt tur att hon klarade sig nästan helskinad.
Jag vet inte vad jag hade gjort om någon utav dom hade skadat sig allvarligt?!

Man har varkligen fått sig en tankeställare nu och man börjar förstå hur fort livet kan ta slut.
Att ett litet jävla snesteg kan vara slutet på allt.
Man tänker alltid "det händer inte mig" men det gör det, förr eller senare..
Man får oftast inte en andra chans vid sånna här tillfällen. Men det fick vi.
Läkare, sjukhuspersonal och bekanta pratar hela tiden om vilken fruktansvärd tur vi har haft
och jag håller med dom!
Efter en sådan smäll så sitter jag här med en muskelskada i axel, armen och skuldran.
En hjärnskakning och massa ömma blåmärken.
Men jag är ändå glad för min egen och mina vänners skull och att det inte blev värre.